Gör monarkins existens till valfråga

Visste du att Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly vill avskaffa den svenska monarkin? De rödgröna partierna är överens om att ett svenskt kungahus är en tradition som inte ska föras vidare. Kronprinsessans bröllop blev en hyllning till brudparet och till monarkin. En halv miljon svenskar gav sig ut på Stockholms gator för att fira de två. Men om de rödgröna partiernas partiprogram får avgöra skulle både Kungen och Kronprinsessan tvingas abdikera.

Kravet från S, V och MP på att avskaffa monarkin är inte nytt. Det paradoxala är att de tidigare har haft majoritet i riksdagen och haft alla möjligheter att fatta nödvändiga beslut. Men de har inte vågat, eftersom en övervägande majoritet av det svenska folket tycker om monarkin och vårt kungahus.

Efter de vackra bilderna från bröllopet Stockholm, där vi alla påmindes om vår svenska tradition och rika historia, tror jag att många svenskar var stolta över att vara just svenskar. Denna enande stolthet är något vårt land behöver idag, efter finanskriser, höga arbetslöshetstal och fokus på terrorism och annan osäkerhet i omvärlden. Stolthet över det arv vi får bära och de traditioner som vårt land bygger på. Monarkin har förmågan att samla och symbolisera allt detta.

Med Kronprinsessan Victoria som tronarvinge kommer monarkin också i framtiden att vara folklig. Vår blivande drottning tackade svenska folket i sitt tal från slottet, för att hon har fått sin prins. Daniel var en vanlig kille, en vanlig svensk från en ordinär svensk familj. En man av folket, som nu har blivit prins av Sverige. Mer folkligt än så kan det knappast bli.

Sverige har en modern monarki med företrädare som på alla sätt vet att representera Sverige på ett bra sätt. Det apanage kungahuset får, som förutom att bekosta slott och kulturskatter också är deras lön för det hårda arbete de utför, är mycket måttligt i förhållande till de mångmiljonbelopp som kungahusets medlemmar varje år genererar genom att representera Sverige i utlandet och locka företagare till investeringar i landet. Så monarkin är inte bara folklig, modern och samlande, utan också billig.

Jag hoppas att det tidvis desperata motstånd mot monarkin som manifesteras, främst av företrädare från vänsterkanten, nu tystnar i och med bröllopet. Vårt kungahus är värt sitt starka stöd i och med deras tydliga förankring hos det svenska folket. Men risken finns att de får en mindre framträdande roll eller kanske till och med tvingas abdikera, om de rödgröna partierna får bestämma.

Jag tycker det är högst relevant i dessa dagar att belysa det faktum att S, V och MP vill avskaffa monarkin, medan samtliga partier i Alliansen vill behålla vårt statsskick och kungahus. Jag hoppas innerligt att de svenska väljarna är med och gör monarkins existens till en valfråga i september. En röst på de S, V eller MP är en röst för att tvinga Kronprinsessan Victoria att abdikera. Det bör alla väljare vara medvetna om.

Andreas Brovig

Min allra första insändare

Den 12 december 1997 skrev jag som 16-åring min allra första insändare. Den kom in i Smålandsposten och var en replik på en artikel som sossarnas fullmäktigegrupp i Tingsryds kommun hade skrivit. Idag är en annan småhistorisk dag, den 6 juni 2010. Nu har jag precis skickat min allra första insändare till en norsk tidning. Temat för den är Israel och Hamas.

Här är båda insändarna, den första från 1997 för nostalgins skull!

(s) ska inte ha någon ära!

Svar till Tingsryds socialdemokratiska fullmäktigegrupp angående musikskolan i Tingsryd.(10/12 1997)

Ni har fel när ni skriver att ”Socialdemokraterna i Tingsryd är det parti som kämpat för att musikskolan skall få vara kvar i kommunal regi”. Så vitt jag kommer ihåg från fullmäktigemötet 27 november 1997 (Jag var för övrigt med hela tiden) var det inte främst Socialdemokraterna som ivrigt kämpade och stod upp för musikskolan, utan kristdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet.

Visst röstade ni alla emot att musikskolan skulle läggas ner efter 1998, men när yrkandet kom senare på att den skulle tas med i följande års budget, avstod alla Socialdemokrater utom en! Mot det finns inga ursäkter! Och ni skriver i tidningen att ni inte svek! Socialdemokraterna ska inte ta åt sig äran för kampen mot musikskolans nedläggning.

Andreas Olofsson
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet Tingsryd

Och här är kvällens produkt, en replik till en norsk kommunist som vill att Norge ska erkänna Hamas:

Hamas er en terrororganisasjon

Tor Jones fra Rødt Kristiansand skriver ett debattinlegg om Gaza-konflikten hvor det er mye som ikke stemmer.

Han påstår blant annet at Israel holder befolkningen i ”et nådeløst jerngrep uten tilgang på mat, medisiner, drivstoff og byggematerialer”, men sannheten er at Israel hver uke sender store mengder materialer til sivilbefolkningen i Gaza. Alt material som nå kom med ”Ship to Gaza” har Israel allerede levert. Eller de har hvertfall prøvd å levere. Hamas nektet å ta i mot materialet. Det betyr at for Hamas er kampen mot Israel viktigere enn å hjelpe sin egen befolkning.

Tor Jones påstår også at Israel står for en rasistisk politikk overfor palestinerne. Men han burde vite at veldig mange palestinere er statsborgere og bor i Israel. De har det godt. Palestinere som bor i Gaza har det mindre bra, fordi terrororganisasjonen Hamas styrer der. Hamas er årsaken til at både Israel og Egypt måtte stenge grensen til Gaza. Fordi de ikke vil la Hamas få tak på våpen.

Det skremmer meg at Tor Jones mener at Norge skal anerkjenne Hamas. Det stemmer at Hamas ble valgt i 2006, men det betyr ikke at det er en demokratisk organisasjon. Så lenge Hamas har utsletting av Israel som første punkt på lista vil Hamas aldri bli en legitim aktør for fred i Midtøsten.

Medier har de siste dagene også rapportert at IHH som finansierte ”Ship to Gaza” er en organisasjon lik Hamas, med utsletting av Israel som mål. Det viser at hensikten med skipene ikke var humanitære. De hadde kun som mål å provosere Israel.

Andreas Brovig
Høvåg

Insändare om EU-valet

De närmaste veckorna kommer att vara hektiska för mig. Jag åker till London på semester (ska se Britney för första gången live!), och kör sen över flyttlasset från Växjö till Norge. Någon gång efter midsommar kanske jag hinner skriva här igen!

Men jag vill gärna nu visa upp en liten insändare jag hoppas att flera av landets tidningar tar in före söndag 7 juni:

Rösta på erfarenhet På söndag väljer vi våra EU-parlamentariker. För att kunna representera Sverige på ett bra sätt i Bryssel behöver man ha mycket erfarenhet och ett stort kontaktnät i Europa. Därför tänker jag kryssa Kd’s förre partiledare Alf Svensson. Andreas Olofsson Växjö

Demokratin måste vara generös och inkluderande

Diskussionen om vilka partier som ska få representeras i olika offentliga debatter och skoldebatter upprör ofta känslor. De som ansvarar för att arrangera en politisk debatt har ofta olika uppfattningar om vilka partier som borde bjudas in.

Senaste exemplet som uppmärksammats var Haganässkolan i Älmhult, som enbart bjöd in riksdagspartierna. Detta trots att debatten handlade om valet till Europaparlamentet, där Junilistan är ett av Sveriges nuvarande största partier. Det spelar väl ingen roll att de har låga opinionssiffror just nu, som en rektor anförde som argument för att inte bjuda in dem? I så fall borde inte Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna alltid vara bjudna på debatter, eftersom de riksdagspartierna emellanåt hamnar under 4%-spärren i opinionsmätningar.

Ett annat exempel var när det skulle arrangeras en EU-debatt på Växjö universitet och man kom fram till att man bara skulle bjuda in vissa partier. Kristdemokraterna och Junilistan tillhörde dem som inte skulle få komma. Senare ändrade man sig och det blev en bredare debatt mellan alla partier som idag finns i EU-parlamentet. Jag menar att det kan vara farligt att sätta upp vissa principer för vilka partier som ska få synas. Ofta tar rektorer, samhällslärare och andra debattarrangörer på sig rollen att filtrera vilka åsikter som ska få representeras.

Att utesluta människofientliga krafter, som exempelvis nazistiska, kommunistiska och rasistiska partier, är rimligt eftersom det de står för är i direkt motsats till demokratin och de värderingar samhället bygger på. Men att göra urval bland partier som är relevanta, antingen för att de redan finns som folkvalda eller för att de lyckats komma högt i trovärdiga opinionsmätningar, tycker jag är fel. Med mitt resonemang ska man kunna ta debatten inte bara med riksdagspartierna, utan också med exempelvis Junilistan, Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Varför exkludera en del av demokratin?

Andreas Olofsson (kd)

Klart staten ska betala!

2,5 miljarder kronor. Så mycket sägs handeln kunna dra in extra, på grund av kronprinsessans bröllop. Victoria och Daniel kommer dessutom genom sitt bröllop att ha ett offentligt ämbete.

Varför skulle staten INTE betala merparten av bröllopskostnaderna?

Gode män ovärderliga för samhället

Överförmyndarverksamheten i Växjö är bland de allra viktigaste kommunen har. Nämnden i sig har ingen stor budget jämfört med kommunen i stort, men värdet av de pengar som gode män förvaltar uppgår till många hundra miljoner. Framför är den viktig för att verksamheten syftar till att skydda behövande och utsatta i samhället.

Det är sällan som gode män och förvaltare får den positiva uppmärksamhet de förtjänar. Detta är personer som tar på sig att vara ställföreträdare för en medmänniska, som är i behov av hjälp att ta hand om sig själv eller sin ekonomi. Som god man tjänar man inga stora pengar, men man gör en viktig insats för en annan person och för samhället, som inte går att värdera. Vad skulle det kosta om allt arbete, som gode män och förvaltare lägger ner, skulle anlitas av redovisningsbyråer, kommunens socialtjänst eller sjukvården? Utifrån en individs behov kan en god man hjälpa till att betala räkningar eller att upprätta avtal, sköta kontakter med myndigheter eller i övrigt bevaka en persons rättigheter och behov.

Sedan ett par år tillbaka arbetar Överförmyndarnämnden i Växjö aktivt med olika utvecklingsinsatser för att förbättra möjligheterna för gode män och förvaltare att utföra sina uppdrag.

Överförmyndaren har som uppdrag att stödja men också utföra tillsyn över de gode männen och förvaltare som finns i en kommun. För att en ställföreträdare ska kunna utföra sitt uppdrag och känna en trygghet i det behövs utbildning, informationsstöd och en person man kan ringa när man behöver hjälp.

I Växjö kommun har vi också nyligen etablerat ett samarbete med den förening som finns för gode män och förvaltare, för att alla nya ställföreträdare inom nämndens verksamhetsområde ska kunna få en erfaren god man som mentor i sitt nya uppdrag.

När allt fler blir äldre samtidigt som det ständigt finns många personer med funktionshinder i behov av stöd, kommer de gode männen fortsatt att ha en oerhört viktig roll. Uppdraget med att uppvärdera gode män i samhället ligger inte bara på Överförmyndarnämnden. Fler borde inse och uppskatta deras betydelse och uppmärksamma deras ideella insats, till gagn för individerna och för hela samhället.

Andreas Olofsson (kd) Ordförande Överförmyndarnämnden Växjö

Missförstånd kring min anmälan till DO

Artikel i tidningen ST-press februari 2009

Jag kunde aldrig ha anat att min anmälan till diskrimineringsombudsmannen skulle få så mycket uppmärksamhet som den har fått. Jag skrev till DO i början av januari eftersom jag vill att hon ska utreda om semesterreglerna i kollektivavtalet på statens område är förenliga med den nya lagstiftningen om åldersdiskriminering.

Debatten som följt min anmälan har tyvärr mest handlat om skrämselpropaganda och missförstånd. Jag har dessutom fått ta emot ett antal hårda personliga påhopp, vilket jag tycker känns tråkigt. Anmälan handlar inte i sig om min person. Jag har tvärtom försökt att föra en principiell diskussion om hur semesterreglerna borde vara uppbyggda. Tusentals personer i statens tjänst under 40 år drabbas negativt av hur utformningen ser ut idag.

Jag skrev till DO eftersom jag vill att principen med lägre antal semesterdagar för yngre ska prövas mot den nya lagen. Jag ser inte själv att det går att motivera varför det enbart ska vara ålder som avgör hur många semesterdagar en person får. Dessutom undrar jag vad det är som gör att gränserna är just vid 30 och 40 år?

Många som har kommenterat min anmälan på olika internetsidor eller direkt till mig har påpekat att de tycker att de är värda mer semester efter många år i yrkeslivet. Jag har viss förståelse för det argumentet. Men nuvarande regler handlar inte om semester efter antalet tjänstgöringsår eller förtjänst, utan enbart om vilken ålder en person har. En 39-åring som har arbetat i statens tjänst i 15 år har färre semesterdagar än en nyanställd 40-åring. Jag tycker inte att det är rimligt.

En annan farhåga som många har uttryckt är att alla äldre kommer att förlora semesterdagar om min anmälan vinner DO:s gillande. Jag håller inte med om det påståendet.

Själva syftet med en diskrimineringslag är att förbättra – inte försämra. Färre semesterdagar för personer över 40 år kan alltså aldrig bli en direkt effekt av min anmälan, oavsett vad rubrikerna i en del tidningar säger.

Däremot kan Arbetsgivarverket komma att driva frågan i nästa avtalsrörelse, men det har de gjort länge, så det är ingen nyhet. Om inte ST och övriga fackliga organisationer undertecknar ett kollektivavtal med färre semesterdagar för äldre kommer det alltså inte att bli så. En del påpekar också att det är omöjligt att kunna ge alla statsanställda 35 semesterdagar.

Hur man praktiskt sett ska hitta en lösning som inte försämrar, men som samtidigt är mer rättvis än nuvarande regler blir upp till Arbetsgivarverket och facken att avgöra vid nästa förhandling. Ett alternativ är att man bestämmer att fler tjänstgöringsår ger ökat antal semesterdagar. Eller kan staten gå med på att alla trots allt får 35 dagar, eftersom ekonomiskt utrymme kan skapas då en stor andel statsanställda kommer att gå i pension under de kommande åren.

Jag är hoppfull om att vi kommer att få se en mer rättvis semesterfördelning framöver. På många andra avtalsområden gäller redan principen om lika semester till alla. Jag tror att det finns en lösning som gör att yngre får del av semesterdagar på samma villkor som övriga, utan att arbetstagare som jobbat länge ska förlora semesterdagar.

Andreas Olofsson

Hamas har haft chansen

Insändare:

Svar till Andreas Bogatic insändare i Smålandsposten den 13 januari. Mycket av det han skriver hade varit rimligt om det varit så att Israel ockuperat Gaza.

Andreas Bogatic har kanske missat att Israel gjorde ett ensidigt tillbakadragande av alla trupper år 2005. Hamas har under dessa fyra år haft alla möjligheter att importera jordbruksmaskiner och annat som skulle kunna bygga upp samhället i Gaza.

Istället har de smugglat in vapen och beskjutit Israel med tusentals raketer. Därför har Israel nu gått in i Gaza igen, med enda syfte att avväpna Hamas. Menar Bogatic på allvar att Israel inte ska ha rätt att försvara sig mot raketangreppen? Bogatic och andra från vänstern jämför ofta och gärna Israel med Hitlertyskland. Jag föraktar sådana antisemitiska anspelningar.

Tänk istället att Norge får en ny regering i ett demokratiskt val, som har som enda syfte att förinta Sverige. Man börjar samma dag som man valts att skicka mellan 60-80 raketer dagligen mot svenska städer. Ska Sverige då inte ha rätt att till slut angripa Norge för att avväpna dem? Fundera på det.

Andreas Olofsson

Israel vill inte skada civilbefolkningen

Insändarsvar till Lars H Nilsson i VF den 9 januari.

Den som studerar konflikten ingående vet att Israel inte sysslar med något urskillningslöst dödade i Gaza. Tyvärr misslyckas svensk media oftast med att rapportera sakligt och därför förstår jag på ett sätt att många svenskar är kritiska till Israels ageranden.

Hur många i Sverige vet till exempel om att Israel släppt ner flygblad på arabiska till den palestinska civilbefolkningen före attackerna, för att varna dem för att Hamas kommer att angripas och att man bör hålla sig undan. Hur många länder gör så i krig? Varje dag har Israel tre timmars stridsuppehåll för att människor ska kunna köpa bröd och röra sig fritt. Trots att Hamas samtidigt ges möjlighet att omgruppera sig. Hur många länder skulle gjort likadant?

Den främsta orsaken till att så många människor dött i Gaza är att Hamas gömmer sig bland civilbefolkningen. De gömmer sig i vanliga hus och angriper israeliska soldater inifrån skolor och privatbostäder. De har till och med upprättat ett militärt högkvarter i ett sjukhus. Hur kämpar man mot en sådan fiende och hur gör man det utan att civila ska komma till skada?

Varje människoliv som släcks är en tragedi, oavsett om de är av Hamas raketer eller av israeliska vapen. Hamas har som syfte att utplåna staten Israel. De har aldrig erkänt Israels existens och kommer att fortsätta skicka raketer mot civila mål i Israel om de får fortsätta ta in vapen i Gaza.

Därför är det rätt av Israel att gå in för att avväpna Hamas. Därefter kommer de att dra sig ur Gaza, precis som de gjort tidigare. Sen måste omvärlden ta ansvar för att bevaka gränserna, så att vapen inte kommer in i Gaza, samtidigt som mat och humanitär hjälp ska kunna nå det palestinska folket. Först då kommer vi att få kunna se början på en långvarig fred i regionen.

Andreas Olofsson

Israel behöver också stöd

Insändarsvar till Kjell Jönsson och Hanna Bard i Smålandsposten den 10 januari. Det som nu sker i Gaza väcker känslor hos många och även hos mig. Varje människoliv som släcks är en tragedi, oavsett om det är av Hamas raketer eller av israeliska vapen.

Den som går ut på gatan för att demonstrera mot Israels ageranden, utan att samtidigt kraftfullt fördöma Hamas mångåriga terror mot staten Israel, menar jag går Hamas ärenden. Hamas har som syfte att utplåna staten Israel. De har aldrig erkänt Israels existens och kommer att fortsätta skicka raketer mot civila mål i Israel om de får fortsätta ta in vapen i Gaza. Israel har angripit Gaza för att avväpna Hamas, men uppgiften är mycket svår. Hamas gömmer sig bland civilbefolkningen och tyvärr är det också därför som många civila drabbats.

Terroristerna gömmer sig i vanliga hus och angriper israeliska soldater inifrån skolor och privatbostäder, mycket medvetna om att den egna civilbefolkningen kommer att drabbas. De har till och med upprättat ett militärt högkvarter i ett sjukhus. Hur kämpar man mot en sådan fiende och hur gör man det utan att civila ska komma till skada?

Jag blir mycket upprörd över Kjell Jönssons personliga historiebeskrivning om Israels terror, som han menar pågått sedan 1967. Israel har ända sedan statens bildande utsatts för attacker från många av det dryga 20-tal omliggande diktaturstater, där flera liksom Hamas önskar att hela Israel ska förintas. Det är inte Israel som bedrivit terror, utan tvärtom ständigt drabbats av raketer och självmordsbombare. Kjell blundar för verkligheten. Dessutom har det aldrig funnits någon självständig palestinsk stat tidigare, utan Israel tog hand om Västbanken från Jordanien och Gaza från Egypterna efter de två ländernas angreppskrig år 1967. Nu har Israel och omvärlden trots allt enats i att det ska få bildas en ny palestinsk stat på just dessa landområden, men det har varit svårt bland annat på grund av interna strider bland palestinierna.

Sedan Oslo-avtalen 1994-95 har Israel, i många fall ensidigt, gått med på krav från världssamfundet och palestinierna. De har fått en egen stat med självstyre. Israel drog sig till och med ur Gaza 2005, för att palestinierna skulle få en chans att bygga upp sitt land. Vad blev resultatet av det? Jo, att Hamas smugglade in vapen och började beskjuta Israelisk mark och oskyldiga civila. De senaste åren har 6000 raketer skickats mot Israel. Varför skriver inte Kjell om det? Hanna Bard är mer nyanserad i sitt inlägg och konstaterar att båda parter bär skuld för konflikten och de oskyldiga liv som tas.

Hon frågar också vad det innebär att jag är Israelvän. Jag menar att en bra vän kan både stötta och ifrågasätta när det behövs. Jag konstaterar att Israel är den mest stabila demokratin i Mellanöstern och behöver omvärldens stöd.

Av Israels befolkning är 20 procent araber som har fullt medborgarskap, inklusive rösträtt. Israel har på många sätt visat att de vill undvika civila skador, på såväl palestinier som sin egen befolkning. Landet har, genom att dra sig ur omtvistade områden och genom att gå med på att den Palestinska Myndigheten fick bildas, visat att de vill ha fred. Därför stödjer jag Israel. Samtidigt skulle jag aldrig påstå att Israel aldrig har gjort fel, men de misstag Israel gör kommer snabbt fram i svensk media ändå.

Avslutningsvis vill jag hålla med Hanna om att det behövs en ömsesidig vapenvila nu. Men den kräver också att Hamas avväpnas, så att attackerna mot Israel upphör. Sen måste omvärlden ta ansvar för att bevaka gränserna, så att vapen inte kommer in i Gaza, samtidigt som mat och humanitär hjälp ska kunna nå det palestinska folket. Först då kommer vi att få kunna se början på en långvarig fred i regionen.

Andreas Olofsson