Aftonbladet har en stor rubrik på sin hemsida som lyder ”Vi tänker höja studiebidraget”, med en bild på de rödgröna ledarna. Man får genast intrycket av att vänsterkartellen vill göra en stor satsning på Sveriges studenter. Men sanningen är att deras höjning är 600 kr, medan Alliansen redan tidigare i veckan utlovat 500 kr/månad till studenterna.
Antagligen kommer vi få se Sahlin & C:o hålla på såhär fram till valdagen; invänta Alliansens förslag och bjuda över med små summor. Det tråkiga här är att Aftonbladet gör en stor sak av det.
Även om de rödgröna gång på gång försöker övertyga svenska folket om att de kan regera tillsammans, så känns det fortfarande långt från trovärdigt. Kvällens framträdande i SVTs partiledarutfrågning, där Mona Sahlin (S) fick möjlighet att framträda som statsministerkandidat och ledare för en påstått samlad opposition, blev ett fiasko för vänsterkartellen.
När Socialdemokraterna, senast under Göran Persson, satt i regering var socialdemokraterna tydliga med att de var regeringspartiet. Deras politik var i slutändan det som gällde, även om de kompromissade in vissa frågor från samarbetspartierna. Inte så att jag är en stark vän av Socialdemokraterna, men faktum är ju att de har regerat landet så pass länge att de vet hur man ska agera i regeringsställning. Till exempel kan man inte som regeringsparti gå ut och kräva ensidigt att USA ska dra tillbaka alla trupper från de 140 baser de har runt om i världen, medan ryssarnas baser är helt legitima.
Låt oss dra en parallell mellan svensk inrikespolitik och filmen Lejonkungen. Reinfeldt får axla rollen som Mufasa. Som Simba ser jag gärna Göran Hägglund, medan Björklund och Olofsson kan få vara Timon och Pumba (inte så skärpta, men nyttiga att ha när det gäller 
). Mona Sahlin är självskriven som Scar. Låt oss också anta att det sker som i filmen, att Scar får ta över lejonriket. Det som kommer ske då är att de frodiga landskapen kommer att försvinna. Växtlighet, sol och tillgång till mat kommer att ersättas med torka, mörker och brist på resurser. Det är vad som kommer att ske eftersom Sahlin bjöd in de skattande hyenorna (vänsterpartiet och miljöpartiet) till samarbete.
Socialdemokraterna kan med bihangen V och MP inte längre stå för en någorlunda ansvarsfull politik. Istället är det gamla Sovjet som tar plats i regeringen tillsammans med lata och opålitliga miljöpartister. Johan Ingerö har lyckats formulera detta skarpt, och på ett humoristiskt sätt, i sin analys av dagens partiledarutfrågning.
Sahlin kunde inte ge något rimligt svar på frågan varför det just är amerikanska baser och kärnvapen som måste monteras ned och skickas hem. Hon gjorde ett par desperata försök att lösgöra sig från det Ohlycksaliga utrikesprogrammet, men utan att lyckas. Frågorna klibbade fast som sovjetisk olja, och S-ledarens humör sjönk i samma takt som hennes frustration steg. ”Varför skriver ni inget om Ryssland, som just har varit i krig”, undrade Knutsson. ”Om det inte står något om det så borde det göra det”, blev det något bisarra svaret.
Johan Ingerös analys av Mona Sahlins utfrågning i SVT
Så har Sverige fått ett nytt parti. Det är Melonpartiet (MP) jag menar. Tidigare hette de Miljöpartiet, men efter att ha lämnat sina hjärtefrågor i händerna på kommunister (anförda av Lars Ohly) och populistiska socialister (vars härförare är Toblerone-Mona) återstår bara ett rött innehåll. Trots det röda innehållet hävdar de att de fortsatt är gröna, därav det nya partinamnet efter den klassiska vattenmelonen; rött innehåll med grönt förhållandevis tunt yttre skal. Det gröna finns där för syns skull men innehållet, det man äter, är rött.
Vår vice statsminister Maud Olofsson (C) har tagit fasta på det faktum att Miljöpartiet fått kompromissa med det mesta och numera är ett rött parti. I en artikel i Aftonbladet förklarar hon varför Miljöpartiet inte längre kan leva upp till sin slogan ”de gröna”. Istället, hävdar Olofsson, är det Centerpartiet som står för en modern och trovärdig miljöpolitik tillsammans med Allians för Sverige. Och jag måste ge Maud Olofsson rätt.
De senaste åren har vi satsat 370 miljoner kronor på biogas, 220 miljoner på solceller och 875 miljoner på andra generationens drivmedel. Miljöbudgeten har ökat från 15 till 20 miljarder kronor. Vi har gått från 23 000 miljöbilar till 300 000 tack vare miljöbilspremien.
Maud Olofsson (C) i Aftonbladet
Valet ser ut att kunna bli en rysare, om man ser på opinionsmätningarna. Men ett före detta grönt miljöparti som blivit rött, ett socialdemokratiskt parti utan en trovärdig ledare med väljare som helst ser Reinfeldt som statsminister och ett smygkommunistiskt vänsterparti som fått gehör för sina tokiga förslag i vänsterkartellen, har förhoppningsvis ingen stor chans att få en majoritet av väljarna på sin sida. Varför skulle svenska folket vilja ha en regering som höjer bensinskatt, inkomstskatt och ger dyrare hushållsnära tjänster, utan att kunna presentera vilka konkreta förbättringar för folk i allmänhet som de ökade intäkterna till staten ger?
”Om de rödgröna vinner valet höjs skatten för löntagarna med totalt sex miljarder kronor. Per person blir höjningen mellan 100 och 150 kronor i månaden.”
Lena Mellin i Aftonbladet
Det är ju bra att socialdemokraterna är tydliga med vad de vill. Tobleronepolitiken Mona Sahlin för innebär att de rödgröna vill köpa ting och tang och skicka räkningen till svenska folket. För att kunna betala allt de vill göra ska de höja skatten för alla som har ett arbete. Redan innan valet lovar alltså Sahlin att hon, arbetarpartiets ledare, vill höja skatten för alla de som arbetar.
Alliansen däremot vill att arbete ska löna sig och har gjort ett bra arbete med införandet av jobbskatteavdraget. Det leder till större motivation att skaffa sig och behålla ett arbete, och dessutom får löntagare mer pengar över att handla för, vilket ökar handeln.
Jag vet inte hur sossarna tänker när de vill sänka skatter för sjuka och arbetslösa. Viktigast för de grupperna är väl att rehabilitera och hjälpa hitta jobb? Och såklart, för de som är kroniskt sjuka och därmed inte kan jobba och försörja sig själva, så måste det finnas bra ekonomiska förutsättningar. Men det är inte det Mona Sahlins politik handlar om.
Thomas Bodström (s), ett av Mona Sahlins alibin för att bilda en socialistisk regering efter nästa val, säger nu att han ska dra till USA. Men han vill ändå bli minister.
Detta var ytterligare en god nyhet för alla oss som förundras över att den rödgröna röran lyckas få majoriteten med sig i väljarundersökningar, trots att Mona Sahlin är mer opopulär än någonsin enligt nya mätningar. Antagligen beror stödet för socialisterna på att de har personer som Maria Wetterstrand och Thomas Bodström.
Men vi vet sedan tidigare att Maria Wetterstrand måste avgå som språkrör nästa år, enligt Miljöpartiets regler, och nu kom alltså beskedet att Thomas Bodström inte blir kvar i Sverige. Socialdemokraterna har tappat en nyckelspelare.
För även om Bodström kommer tillbaka efter ett tag är det inte seriöst av Socialdemokraterna att lova honom en plats i regeringen. Vem ska vara hans stand-in medan han har semester ett halvår i USA? Statsminister Reinfeldt kräver Mona Sahlin på svar i Aftonbladet. Se också artikel i Svenska Dagbladet
Vänsterkartellens sätt att få nya väljare imponerar inte mig särskilt mycket. Se rubriken i Aftonbladet om 55 miljarder i höjda skatter om de skulle få makten: 
Huvudnyheten på Svenska Dagbladets hemsida just nu är ”nyheten” att Mona Sahlin (S) har lågt förtroende hos svenska folket. Det visste vi ju redan?
Det som förvånar är däremot att Socialdemokraterna fortfarande ligger högt i opinionsmätningarna. Hur kan en så stor andel av svenska folket ha ett stort förtroende för (S) när de inte kan se partiledaren fungera som statsminister? Läs på Svd.se
Idag kom beskedet att både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand måste avgå som språkrör efter nästa riksdagsval. Svenska väljare får alltså inte veta vilka personer som kommer att representera Miljöpartiet de gröna i nästa mandatperiod.
I alla partier är det naturligt, och till och med viktigt, att partiledningen byts ut då och då. Det skapar förnyelse och vitaliserar förhoppningsvis partiet. Samtidigt är det viktigt för väljarna att veta vad partiet står för och vilken riktning det går. Därför är språkrören centrala.
Miljöpartiet har under de nuvarande språkrören kommit relativt högt i opinionsmätningar. De har fått svenska folkets förtroende och personligen måste jag säga att jag föredrar dessa båda, framför någon av sossarnas eller vänsterns partiledare. Det återstår att se vilka personer som ska leda Miljöpartiet i det nya decenniet.
Klart är i alla fall att dagens besked inte kom så passande för den rödgröna röran som vill skapa en bild av att de är regeringsdugliga tillsammans. Utan Eriksson och Wetterstrand vet man inte vad man får… förutom en opålitlig Mona Sahlin och före detta kommunisten Lars Ohly.
Läs mer på Aftonbladet.se
Synovate har bett 1.139 personer svara på frågan: ”Vad är det första du tänker på när jag säger Mona Sahlin?” Det visar sig att hälften av de tillfrågade svarar med någon form av negativt omdöme. De vanligaste svaren var ”Toblerone” samt det neutrala ”partiordförande”.
Läs om Mona Sahlins förtroendemätning, där hon minskat till 23% (dn.se)
I Svenska Dagbladet uttalar sig Margot Wallström (S) och berättar att Alliansen gör betydligt bättre ifrån sig i EU än vad den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde.
Det kan inte vara roligt för socialdemokraternas partiledare att läsa, efter Kjell-Olof Feldts utspel häromdagen och popularitetsmätningen häromdagen (se tidigare inlägg)
”–När Fredrik Reinfeldt var här så var alla väldigt imponerade kan jag säga. Alla tyckte att han hade en proffsig framtoning och verkade lätt att samarbeta med. Jag ger gärna regeringen credit för det, att de svenska ministrarna varit bra på att vara här, att höra av sig till oss i kabinettet och att de är aktiva.” ”–De har tagit för sig mer (än S-regeringen) och är med på alla möten och intresserar sig på ett annat sätt. Det märker vi tydligt.” Margot Wallström (S) i SvD 2009-05-04
Läs hela artikeln på Svenska Dagbladets hemsida
Svensk politik | andreas | 
2010-08-28 18:52 | 
Comments (1) 
Prenumerera