Aftonbladet har gjort det igen. Just nu toppas hemsidan av en redaktionell artikel som förklarar att sänkt max-taxa på dagis kommer att göra Mona Sahlin till statsminister. Större överdrift är nog svår att hitta.
Sanningen är att de rödgröna inte lyckats enas på några andra områden. Trots att alla tre vänsterpartier är för att öka kvoteringen i föräldraförsäkringen, så innehåller valplattformen inget sådant förslag. Avstånden mellan partiernas politik är för stor och det känns mest krystat när man ser deras försök till samarbete och trivsel.
Jag tror inte att vänsterexperimentet vinner något val på sänkt maxtaxa. Aftonbladets artikel vill påstå att maxtaxan vann valet åt sossarna 1998, trots att förslaget bara presenterades två dagar före valet, och trots att samma förslag fanns med 2006 då (S) förlorade regeringsmakten. Aftonbladets påstående är alltså långt från sanningen.
Jag räknar med att verklighetens folk inser att Alliansens jobbpolitik, med sänkta inkomstskatter, är det som ger mer pengar i plånboken. Det är med Alliansens politik som barnfamiljer gynnas bäst.
Så har Sverige fått ett nytt parti. Det är Melonpartiet (MP) jag menar. Tidigare hette de Miljöpartiet, men efter att ha lämnat sina hjärtefrågor i händerna på kommunister (anförda av Lars Ohly) och populistiska socialister (vars härförare är Toblerone-Mona) återstår bara ett rött innehåll. Trots det röda innehållet hävdar de att de fortsatt är gröna, därav det nya partinamnet efter den klassiska vattenmelonen; rött innehåll med grönt förhållandevis tunt yttre skal. Det gröna finns där för syns skull men innehållet, det man äter, är rött.
Vår vice statsminister Maud Olofsson (C) har tagit fasta på det faktum att Miljöpartiet fått kompromissa med det mesta och numera är ett rött parti. I en artikel i Aftonbladet förklarar hon varför Miljöpartiet inte längre kan leva upp till sin slogan ”de gröna”. Istället, hävdar Olofsson, är det Centerpartiet som står för en modern och trovärdig miljöpolitik tillsammans med Allians för Sverige. Och jag måste ge Maud Olofsson rätt.
De senaste åren har vi satsat 370 miljoner kronor på biogas, 220 miljoner på solceller och 875 miljoner på andra generationens drivmedel. Miljöbudgeten har ökat från 15 till 20 miljarder kronor. Vi har gått från 23 000 miljöbilar till 300 000 tack vare miljöbilspremien.
Maud Olofsson (C) i Aftonbladet
Valet ser ut att kunna bli en rysare, om man ser på opinionsmätningarna. Men ett före detta grönt miljöparti som blivit rött, ett socialdemokratiskt parti utan en trovärdig ledare med väljare som helst ser Reinfeldt som statsminister och ett smygkommunistiskt vänsterparti som fått gehör för sina tokiga förslag i vänsterkartellen, har förhoppningsvis ingen stor chans att få en majoritet av väljarna på sin sida. Varför skulle svenska folket vilja ha en regering som höjer bensinskatt, inkomstskatt och ger dyrare hushållsnära tjänster, utan att kunna presentera vilka konkreta förbättringar för folk i allmänhet som de ökade intäkterna till staten ger?
”Om de rödgröna vinner valet höjs skatten för löntagarna med totalt sex miljarder kronor. Per person blir höjningen mellan 100 och 150 kronor i månaden.”
Lena Mellin i Aftonbladet
Det är ju bra att socialdemokraterna är tydliga med vad de vill. Tobleronepolitiken Mona Sahlin för innebär att de rödgröna vill köpa ting och tang och skicka räkningen till svenska folket. För att kunna betala allt de vill göra ska de höja skatten för alla som har ett arbete. Redan innan valet lovar alltså Sahlin att hon, arbetarpartiets ledare, vill höja skatten för alla de som arbetar.
Alliansen däremot vill att arbete ska löna sig och har gjort ett bra arbete med införandet av jobbskatteavdraget. Det leder till större motivation att skaffa sig och behålla ett arbete, och dessutom får löntagare mer pengar över att handla för, vilket ökar handeln.
Jag vet inte hur sossarna tänker när de vill sänka skatter för sjuka och arbetslösa. Viktigast för de grupperna är väl att rehabilitera och hjälpa hitta jobb? Och såklart, för de som är kroniskt sjuka och därmed inte kan jobba och försörja sig själva, så måste det finnas bra ekonomiska förutsättningar. Men det är inte det Mona Sahlins politik handlar om.
Elva ”kända” svenskar skriver idag i Svenska Dagbladet om avskaffad moms på frukt och grönsaker. De argumenterar delvis trovärdigt för hur frukt och grönt hör ihop med sund hälsa. Men de överdriver fint och missar flera viktiga poänger.
Bland annat skriver de följande:
”Att sänka denna moms från dagens 12 procent till 0 procent skulle kosta omkring 3,4 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter per år. Å andra sidan skulle kostnaden för sjukskrivningar och produktionsbortfall kunna minskas drastiskt.”
Jag skulle vilja se den forskningsrapport som bevisar att om man sänker priset på frukt med några ören, så kommer antalet sjukskrivningar att minska DRASTISKT! Om en frukt kostar tre kronor i lösvikt idag, är cirka 30 öre av det moms. Samtidigt innebär alla dessa ören hela 3,4 miljarder kronor i skatteintäkter! Det är mycket pengar. Pengar som kan användas på skola, sjukhus och annat viktigt.
Jag tror att effekten av sänkt eller avskaffad fruktmoms bara innebär att fler köper mer frukt, som ligger hemma och ruttnar. För ärligt talat, vem äter alltid upp all frukt man köper?
Folkhälsa kan man uppnå genom att mana till hälsosamma vanor, som att äta frukt. Men ännu viktigare är motion och regelbunden aktivitet. Avskaffa momsen på gym och träningsanläggningar, satsa mer på ungdomsidrott och öka de friskvårdsavdrag arbetsgivare får ge sina anställda. Där har vi förslag som kan ge lägre sjukfrånvaro och mer folkhälsa.
Fruktförslaget känns populistiskt och omoget, och borde läggas direkt i komposten!
Svensk politik | andreas | 
2010-09-01 17:47 | 
Comments (0) 
Prenumerera