Farouck Medina arbetar som handläggare på Försäkringskassan. Han har skrivit ett faktafyllt inlägg om sanningen bakom sjukskrivningsreglerna. Detta är en röst från verkligheten, från en person som vet hur saker och ting ligger till.
Och han förklarar både hur byråkratin fungerar, samt hur människorna som berörs av detta hanteras av systemet.
Han kommenterar också vänsterexperiments förslag ”Lex Jörg”. Där de rödgröna försöker personifiera sin politik, och skapa sympatier för den, genom att lyfta fram mannen som angrep Reinfeldt i TV-utfrågningen häromkvällen. Han jobbar 75% och vänsterns propaganda säger att han tvingades till Samhall på 25%, vilket skulle anses som kränkande för en överläkare.
En av kommentarerna på Aftonbladet.se påpekade att denna man med 75% anställning antagligen ändå har betydligt högre lön än de allra flesta svenskar. Det är inte så att just Jörg far hemskt illa. Andra personer med låga inkomster som hamnar mellan stolarna och drabbas ekonomiskt, det är personer som är värda att uppmärksammas. Inget system är felfritt och det finns alltid en risk att folk hamnar mellan stolarna. Dessa risker, har socialminister Göran Hägglund (KD) tydligt uttalat, ska regeringen jobba för att minimera.
Kommentaren på Aftonbladet är också intressant, eftersom den belyser att 100% är normen i socialdemokraternas värld. Alla ska ha rätt till heltid, säger de. Men jag håller inte med. Alla ska ha möjlighet att hitta ett arbete, är en bra princip. Omfattningen måste kunna variera, så länge människor har möjlighet att försörja sig och sin familj. Det tror jag säkert att Jörg kan. Och om han inte är nöjd med FK-beslutet, så kan han söka sjukpenning igen efter 3 månader, förklarar FK-handläggaren i sin artikel i SvD.
Denna bortre gräns i sjukförsäkringen ska ses som en möjlighet. Ingen blir utförsäkrad i välfärdsstaten Sverige. Nuvarande sjukförsäkring öppnar en bro till arbetsmarknaden, så att alla som har möjlighet/förutsättningar och motivation kan återgå till eget arbete och egen försörjning efter en långtidssjukskrivning.
Farouck Medina i SvD
Aftonbladet har gjort det igen. Just nu toppas hemsidan av en redaktionell artikel som förklarar att sänkt max-taxa på dagis kommer att göra Mona Sahlin till statsminister. Större överdrift är nog svår att hitta.
Sanningen är att de rödgröna inte lyckats enas på några andra områden. Trots att alla tre vänsterpartier är för att öka kvoteringen i föräldraförsäkringen, så innehåller valplattformen inget sådant förslag. Avstånden mellan partiernas politik är för stor och det känns mest krystat när man ser deras försök till samarbete och trivsel.
Jag tror inte att vänsterexperimentet vinner något val på sänkt maxtaxa. Aftonbladets artikel vill påstå att maxtaxan vann valet åt sossarna 1998, trots att förslaget bara presenterades två dagar före valet, och trots att samma förslag fanns med 2006 då (S) förlorade regeringsmakten. Aftonbladets påstående är alltså långt från sanningen.
Jag räknar med att verklighetens folk inser att Alliansens jobbpolitik, med sänkta inkomstskatter, är det som ger mer pengar i plånboken. Det är med Alliansens politik som barnfamiljer gynnas bäst.
Som kristdemokrat blir man glad att läsa omdömena om Göran Hägglunds partiledarutfrågning! (Aftonbladet, DN)
Den som funderade på att rösta på Kristdemokraterna tvekar nog inte längre.
Lena Mellin, Aftonbladet
Efter två halvlyckade/halvmisslyckade utfrågningar – Mona Sahlins och Jan Björklunds – kunde vi i kväll notera valrörelsens första riktiga framgång.
Johan Ingerö (FP)
Mellin ger Hägglund 4 plus av fem. Just nu har drygt 52% satt 5+ av de röstande på Aftonbladet.se. Motsvarande siffra för Mona Sahlin var 25%. Så nog kan vi säga att det gick bra för Göran ikväll.
Till och med S-bloggaren Jonas Morian har en del gott att säga om Hägglunds insats: ”Hägglund klarade sig genomgående bra och gav många prov på sin omvittnade humor.” skriver han.
Årets val handlar inte bara om att välja rätt parti. Det handlar också om att välja rätt person. Personvalet är en unik möjlighet för väljarna att bestämma vilken inriktning man vill att ett partis politik har. Själv tillhör jag dem som vill ha ett Kristdemokraterna som vågar gå mot strömmen.
Det ska vara ett modernt parti som både visar framåtanda och nytänkande, men som också vågar ta strid i värdefrågor, markera tydligt stöd för exempelvis Israel och för kristendomens roll i samhället.
Att riksdagsledamot Annelie Enochson (KD) inte står på första-, utan på andraplatsen på riksdagslistan i Göteborg är lite av en skandal! Hon borde varit förstanamnet, med sin stora och viktiga erfarenhet av riksdagsarbetet. Hon är dessutom redo att ge mer i det arbetet.
Annelie har engagerat sig i en bredd av frågor och jag vågar påstå att hon är en av de riksdagspolitiker från KD som synts mest i media.
Framför allt är hon en politiker som vågar gå mot strömmen och det beundrar jag allra mest. Det är såna politiker vi behöver i riksdagen. Därför hoppas jag innerligt att tillräckligt många Göteborgare kryssar Annelie Enochson den 19 september.
Besök Annelies blogg
Den sista tiden har jag blivit så frustrerad över att politiska utspel från vänsterkartellen framställs som ”nya förslag”. Trots att Alliansen redan genomfört det eller kommit med samma förslag! Vad är det hos media som gör att de exempelvis uppmärksammar de rödgröna partiernas satsningar på pensionärer? Till exempel säger de nu att ”Äldre ska få rätt att bo ihop”, men det är ett gammalt kristdemokratiskt förslag. Kristdemokraterna gav vallöftet redan i april 2010. Det är ju gammal skåpmat eller som äldreminister Maria Larsson kallar det; ”ett slag i luften”.
Något som är bra i de rödgrönas förslag?
– Ja, bättre mat för äldre, och det har vi satsat på i fyra år. Vi har satsat 5,3 miljarder, de vill satsa 50 miljoner. Det är ju på marginalen. Parboendegaranti har vi utlovat och Lex Gulli, ja det ryms inom den Lex Sarah som vi redan lagt på plats. Det är ett slag i tomma luften.
Maria Larsson (KD) till SVD
Det är Svenska Dagbladet som publicerar Maria Larssons synpunkter. Som vanligt blandar Aftonbladet ihop sin röda politiska färg med det redaktionella innehållet och utelämnar kommentarer från Alliansen. Samma sak med förslaget om mer pengar till studenter. Inte ett ord om att Alliansen redan föreslagit en markant höjning, som studentorganisationer hyllat. Med Alliansen får en student 9300 kr/månad istället för som idag 8140 kr (DN). Oskar Öholm (M), som engagerat sig för Sveriges studenter, skriver också om detta på sin blogg.
Det är inte bara Aftonbladet som har röd partifärg blandad med artiklarna. PRO intervjuas friskt på nättidningarna, utan att nämna deras röda partisympatier. På SVD kan vi till exempel läsa att de är kritiska till Alliansens förslag. Surprise, surprise?
Som tur är leder Alliansen stort i mätningarna.. Förhoppningsvis genomskådar svenska folket leken ”Följa John” som vänsterexperimentet ägnar sig åt. De tittar bara på vad Alliansen gör, och så härmar de efter precis som i leken. För det kommer inga nya förslag från den sidan. När de ska presentera sin politik, då åker de tåg genom Sverige (precis som Alliansen). De väljer att fokusera på mer pengar till äldre (precis som Alliansen) och mer pengar till studenter (precis som Alliansen).
När det kommer till egna initiativ från de rödgröna handlar det om att införa en butler i tunnelbanan i Stockholm, istället för Alliansens RUT som når hela landet. Och såklart förlaget om att ensidigt tvinga USA att dra tillbaka alla sina baser från hela världen (signerat kommunisten Ohly), som visar att de rödgröna inte vet hur man bedriver utrikespolitik.
Det system som i Sverige införts av den borgerliga regeringen ger avsedd effekt. Köp av hushållstjänster ökar, företagen anställer och svartjobben minskar. /../Det är bra att arbetare som varit hänvisade till otrygga villkor, utnyttjade av kriminella ligor, kan få avtalsenlig lön och en framtida pension. Hur kan det vara dåligt för arbetarklassen?
Erik Laakso & Louise Persson (S) i Aftonbladet
Här är en läsvärd debattartikel i aftonblaskan, där två socialdemokratiska debattörer förklarar varför Socialdemokraterna borde vara för RUT. De markerar också ett tydligt motstånd mot Jämtin och Stockholms-sossarnas patetiska förslag om en butler i tunnelbanan. Stödet till att få utfört hushållsnära tjänster borde komma hela Sverige till del, argumenterar de klokt! 
Aftonbladet har en stor rubrik på sin hemsida som lyder ”Vi tänker höja studiebidraget”, med en bild på de rödgröna ledarna. Man får genast intrycket av att vänsterkartellen vill göra en stor satsning på Sveriges studenter. Men sanningen är att deras höjning är 600 kr, medan Alliansen redan tidigare i veckan utlovat 500 kr/månad till studenterna.
Antagligen kommer vi få se Sahlin & C:o hålla på såhär fram till valdagen; invänta Alliansens förslag och bjuda över med små summor. Det tråkiga här är att Aftonbladet gör en stor sak av det.
Även om de rödgröna gång på gång försöker övertyga svenska folket om att de kan regera tillsammans, så känns det fortfarande långt från trovärdigt. Kvällens framträdande i SVTs partiledarutfrågning, där Mona Sahlin (S) fick möjlighet att framträda som statsministerkandidat och ledare för en påstått samlad opposition, blev ett fiasko för vänsterkartellen.
När Socialdemokraterna, senast under Göran Persson, satt i regering var socialdemokraterna tydliga med att de var regeringspartiet. Deras politik var i slutändan det som gällde, även om de kompromissade in vissa frågor från samarbetspartierna. Inte så att jag är en stark vän av Socialdemokraterna, men faktum är ju att de har regerat landet så pass länge att de vet hur man ska agera i regeringsställning. Till exempel kan man inte som regeringsparti gå ut och kräva ensidigt att USA ska dra tillbaka alla trupper från de 140 baser de har runt om i världen, medan ryssarnas baser är helt legitima.
Låt oss dra en parallell mellan svensk inrikespolitik och filmen Lejonkungen. Reinfeldt får axla rollen som Mufasa. Som Simba ser jag gärna Göran Hägglund, medan Björklund och Olofsson kan få vara Timon och Pumba (inte så skärpta, men nyttiga att ha när det gäller 
). Mona Sahlin är självskriven som Scar. Låt oss också anta att det sker som i filmen, att Scar får ta över lejonriket. Det som kommer ske då är att de frodiga landskapen kommer att försvinna. Växtlighet, sol och tillgång till mat kommer att ersättas med torka, mörker och brist på resurser. Det är vad som kommer att ske eftersom Sahlin bjöd in de skattande hyenorna (vänsterpartiet och miljöpartiet) till samarbete.
Socialdemokraterna kan med bihangen V och MP inte längre stå för en någorlunda ansvarsfull politik. Istället är det gamla Sovjet som tar plats i regeringen tillsammans med lata och opålitliga miljöpartister. Johan Ingerö har lyckats formulera detta skarpt, och på ett humoristiskt sätt, i sin analys av dagens partiledarutfrågning.
Sahlin kunde inte ge något rimligt svar på frågan varför det just är amerikanska baser och kärnvapen som måste monteras ned och skickas hem. Hon gjorde ett par desperata försök att lösgöra sig från det Ohlycksaliga utrikesprogrammet, men utan att lyckas. Frågorna klibbade fast som sovjetisk olja, och S-ledarens humör sjönk i samma takt som hennes frustration steg. ”Varför skriver ni inget om Ryssland, som just har varit i krig”, undrade Knutsson. ”Om det inte står något om det så borde det göra det”, blev det något bisarra svaret.
Johan Ingerös analys av Mona Sahlins utfrågning i SVT
Här är en läsvärd ledare i Nerikes Allehanda som visar hur verklighetsfrånvända socialdemokraterna är.
Oavsett om väljaren står till höger eller vänster: Om vi ställer butlern i tunnelbanan mot skatteparadis för låginkomsttagare, är det ingen tvekan om att skatteparadiset vinner.
Läs mer på Nerikes Allehandas hemsida
Utan belägg kan man ju inte påstå något, men visst känns det misstänksamt att Thomas Bodström (S) först accepterar ett drogtest, men sedan säger bestämt nej när han får höra vilka droger han ska testas för? Har han något att dölja?
Hans främsta politiska motståndare justitieminister Beatrice Ask (M) ställde upp på drogtesten som Sveriges Radio P3 genomförde. Maud Olofsson (C) är en av dem som ifrågasätter varför Bodström nekade testen.
– Han tackade ju ja till det erbjudandet men han vände på klacken lite senare. Det väcker ju bara en massa misstankar, säger Maud Olofsson.
Artikel i Expressen
Om du inte har sett Thomas Bodströms märkliga agerande i samband med drogtesten, så måste du göra det nu.
Klicka här för att se den på Aftonbladets Webb-TV
Efter att först ha sagt ja, utan att blinka, säger Bodström till P3:
– Nä, jag känner inte för det nu jag känner det blir för personligt och jag känner mig genomsvettig med skjorta och allting.
Läs mer på P3s hemsida
Bodström, som är för att skolelever drogtestas vill inte själv ställa upp, med motiveringen att han är ”genomsvettig med skjorta och allting”…
Frågan åtminstone jag ställer mig är; vad knarkar Bodström?
Svensk politik | andreas | 
2010-09-05 12:55 | 
Comments (0) 
Prenumerera